publicerad: 1920
DOBBLARE dob3lare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(dobblare Schroderus Hoflefv. 171 (1629: Doblare) osv. dubblare Ärkeb. Abrahams räfst 22 (1596: dublare), Scherping Cober 2: 314 (1737))
vbalsbst. till DOBBLA.
1) (numera bl. med arkaistisk anstrykning) motsv. DOBBLA 1: tärnings- l. kortspelare, spelare; vanl. med en klandrande bibetydelse. Joen Knop och Sone Lasze (sades vara) dublare. Lofuade bättring, och om dätt finnes, att the dubla mera, så skulle the mista ryghuden. Ärkeb. Abrahams räfst 22 (1596). At leeka medh .. Koort, och styrwåldt, sampt Terningar och damor, hörer dubblarom til. Schroderus Comenius 941 (1639; t. ist spitzbubisch). (Den förlorade sonen) kommer i kast medh Dubblare, / Som plocka honom. Brasck Förl. son. A 2 a (1645). (Fr.) Le Pipeur de Dez, (sv.) Dobblare. Mont.-Louis Fr. spr. 215 (1739). SAOF (1916).
2) (i Finl. mindre br., i Sv. föga br.) motsv. DOBBLA 2: supare, rumlare, vildhjärna. Cannelin Fi.-sv. lex. (1913; under hurjastelija).
Ssgr (till 1): DOBBLAR- l. (förr vanl.) DOBBLARE-BALK. [fsv. dobblara balker] Rudbeck Atl. 1: 651 (1679). I gamla Stads-Lagen har man behagat införa Doblare-Balken såsom Bihang til Tjufva-Balken. Lagerbring 1 Hist. 2: 722 (1773). —
Spoiler title
Spoiler content