SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOFVA, v.1 -ade.
Ordformer
(dofva Brahe Oec. 79 (”97”) (1581), Hahnsson (1888) m. fl. dåva Bromann Stavsättn. 38 (1748). dågande (p. pr.) Lagerström Bunyan 1: 196 (1727))
Etymologi
[jfr sv. dial. dofva, döfva; dunsta, ånga, vara kvaft i luften, nor. dial. dova, domna, äfvensom ä. d. doves, blifva slö o. matt; jfr äfv. fsax. dovōn, vara galen, mnt. doven, bedöfva; rasa, nt. dooven, ånga, mndl. doven, vara galen, rasa, fht. tobēn, t. toben samt feng. dofian, rasa; ordet är bildadt af samma stam som DOF, adj.]
(†)
I. tr.
1) bedöfva, göra slö l. slapp; jfr DOF, adj. 7, DOFVEN 3. (Sv.) Dofva, (lat.) stupefacere, hebetare. Ihre Gl. (1769). En alltför enträgen stränghet hämmar verkningskraften, och liksom dåfvar själen. Möller (1807).
2) [denna bet. beror säkerligen på anslutning till mnt. douwen, smälta (maten); jfr mndl. douwen, t. verdauen; jfr äfv. uttr. döfva maten (redan i y. fsv. i bet.: smälta maten) l. matdunsten, förtaga de obehagliga verkningarna af maten] med afs. på vin o. d.: döfva l. dämpa verkningen af, smälta. (Rörelse är nyttig efter drickande) då vinet desto förr låter sig dåfvas och bringas ned i magen. Weise Narrar 1: 206 (1769; t. verdauen).
II. intr.
1) vara l. blifva bedöfvad, domna; jfr DOFNA 1. Dofva, (lat.) stupere. Ihre Gl. (1769). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: dåsig, slö; jfr DOF, adj. 11. Luften (i det landet) är af den Natur och Beskaffenhet, at hon giör alla fremmande som dit ankomma, såsom somnige och dågande. Lagerström Bunyan 1: 196 (1727; eng. orig. drowsy).
2) om dryck, särsk. vin l. öl: (gm bortgång af kolsyra l. andra flyktiga ämnen) förlora sin (lifvande) ”kraft” l. sin goda smak, blifva dufven, dufna; jfr DOFNA 3. (Gårdsfogden) skal .. see till at .. Swicker och Tapper (äro) igenslagne, så at ölet icke Rinner uth, och dofwar. Brahe Oec. 79 (”97”) (1581).
3) i p. pr.: kvaf, kvalmig; jfr DOF, adj. 1. Dofvande heta. Serenius (1734; under swelter).
Särskild förbindelse:
DOFVA NEDER. [jfr DOFVA I 1] (†) göra döf, tysta ned; jfr DÖFVA NEDER o. DUFVA NED. Dofwa al(ias) döfwa en neder med orden .. giöra någon tyst och lika som döf med sit myckna taal. Spegel Gl. (1712). Bromann Stavsättn. 38 (1748).
Spoiler title
Spoiler content