DRAF dra4v, r. l. m. l. n.; best. drafven, ss. n. drafvet.
Etymologi
[fsv. draf, n., draf (ss. svinföda); jfr d. drav, isl. draf, affall, mnt., mnl. o. holl. draf, fht. trebir, pl., t. treber, meng. draf, eng. draff, draf. Jfr Olson Appell. subst. 242 (1916) samt Hellquist]
1) af utlakadt malt bestående (till utfodring af kreatur använd) affallsprodukt vid ölbrygd, mäsk; äfv. i utvidgad anv., om utpressad drufmassa, betsnitsel o. d. Tå begäradhe han vpfylla sin bwk medh draaff ther swijnen medh föddes. Luk. 15: 16 (Bib. 1541). Soon drömmer om Draaff, och Käringen om sin Staaff. Grubb 748 (1665). Svinen dra hasorne effter varmt draf. Linné Diet. 2: 115 (c. 1750). Äfven den af majs erhållna ölmäsken eller drafven torkas och kommer i handeln som fodermedel. LAHT 1906, s. 394. — jfr SVIN-DRAF. — särsk. mer l. mindre bildl. (Vi ha) wältat osz .. i syndenes draf. Lybecker 117 (c. 1715). (De) gingo dräktiga med hans tankar, hans planer, åto drafven från hans storbrygd. Strindberg Hafsb. 108 (1890).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Österg.)] (bygdemålsfärgadt) ett slags mjölröra l. dyl. åt höns. Man kan gifva (hönsen) .. draf af hvetekli och hafre miöl tå man vil göda them. Broocman Hush. 3: 52 (1736).
Ssgr (till 1): DRAF-DRYCK. (†) dåligt dricka? Juslenius (1745). —
