SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRIFSAM, adj. -samme.
Etymologi
[till DRIFVA, v.2 25; jfr t. betriebsam]
(†) drifvande, driftig. (Horn) är drifvsam, när han griper sigh an. Carl xii Bref 127 (1714). Den kraftfulle och drifsamme Carl IX. R. M. Bowallius i Frey 1846, s. 301.
Afledn.: DRIFSAMHET, r. l. f. (†) drift, driftighet. Loenbom M. Stenbock 2: 245 (efter handl. fr. 1711).
Spoiler title