SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖS drøs, adj. -are.
Etymologi
[sv. dial. drös, till DRÖSA, v.]
(starkt bygdemålsfärgadt, föga br.) lätt sönderfallande i smulor, illa sammanhängande; t. ex. om sand l. icke kram snö. Då kom en häftig vind och stötte ihop (de upphängda) poeternas hufvuden, .. hvarefter det föll ifrån dem någon ting af en drös och tjock materia; jag frågade min ledsagare hvad det var, och han svarade: det som faller ifrån dessa Herrar är rimslut. LHammarsköld i Polyfem I. 15: 4 (1810). Lundell (1893). Anm. I ett följande nummer öfversätter Polyfem själf ordet med: seg. Den drösa, tjocka materien, det vill säga det sega, tjocka ämnet. Polyfem I. 38—39: 3 (1810). Denna bet. skulle närmast ansluta sig till DRÖSA, v. I 2, vara långsam. Den synes emellertid icke hafva ngt stöd i dial.
Spoiler title
Spoiler content