SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DURA, v.3 -ade (RP 5: 194 (1635), Zeipel Seton 1: 208 (1847)) l. -de (de Werve Alm. 1647, 18/5).
Ordformer
(dur- RP 5: 194 (1635) osv. dyr- de Werve Alm. 1647, 18/5)
Etymologi
[sv. dial. (Värml., Finl.) dura; liksom ä. d. dure, af mnt. duren; jfr t. dauern; af lat. durare, hålla ut, vara, räcka]
(†) jfr DURERA.
I. aktivt.
1) (oafbrutet) fortvara, vara, räcka, hålla i. Ju längre dedt durar, väsendet i Tysklandh, juvärre är thet. RP 5: 194 (1635). DA 1772, nr 40, s. 2. Länge durar det inte, innan vi komma på spinnhuset. Zeipel Set. 1: 208 (1847). Schulthess (1885). — jfr FRAM-DURA.
2) hafva varaktighet, hafva bestånd, hålla sig. Kempe Krigzpersp. A 3 a (1664). Iag cedrens ålder seer så många år tillbaka, / Iag undrar hur ett trää så länge dura må. Rudeen Vitt. 252 (1686). Dalin Vitt. 6: 330 (1761).
3) uthärda; hålla ut. (Infödingarna i Nya Sverge) gnida .. sig .. med Biörnfet och et slags swarta som der finnes uti Siöstranden, på det theras Kroppar måtte så mycket bättre kunna dura emot Solenes hetta. Holm NSv. 121 (1702). Dalin (1850).
II. dep. = I 2. Een hård Frucht kan man wel låta frostbijtas, men tilförende afftagen duras hon theste längre. Risingh Landb. 47 (1671).
Särskild förbindelse (till I 3): DURA UT. (†) uthärda, hålla ut. Siam 21 (1675). Han durar ej länge ut ther med. Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content