SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYFVIKA dy4vika, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er BOlavi 68 b (1578: döwicker)).
Ordformer
(dyfvika (-ck-) Platen Glascock 1: 53 (1836) osv. dyvecka NTIdr. — döfvika BOlavi 68 b (1578), Schroderus Comenius 445 (1639), Schulthess (1885). — Vanl., förr nästan alltid, skrifvet med enbart -v-)
Etymologi
[af mnt. dovicke, diminutivum af en icke uppvisad nt. motsvarighet till DUBB; jfr holl. deuvik]
1) tapp; i sht förr om den tapp som tillsluter lufthålet i en öltunna, ngn gg om lufthålet själft; numera vanl. om den propp l. plugg som tillsluter aftappningshålet i bottnen på en båt, äfvensom om hålet själft. BOlavi 68 b (1578). Vpslagit aftappas .. (ölet) medh Tapp (Döwika) eller Kopparhana. Schroderus Comenius 445 (1639). (Lat.) Ventilare vinum. .. (Sv.) Gifwa wijnet lufft genom en döfweka, när thet inthet wil rinna. Linc. (1640; under ventilo). Det visade sig, att de glömt sätta i proppen i bottenhålet eller den s. k. dyveckan, hvarigenom vattnet strömmat in och fyllt båten. NTIdr. 1898, s. 19.
2) tekn. ventil på blåsbälg. Lidbeck Garney 196 (1816). Schulthess (1885).
Afledn. (till 1): DYFVIKA, v. (döueka) (†) tillsluta (en tunna) medelst en dyfvika. En tunna Lax packat och Döuekat. Skråordn. 333 (1574).
Spoiler title
Spoiler content