EFTERDYNING äf3ter~dy2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
bildl. (o. i jämförelser) om följdföreteelse till l. efterverkan (i dämpad l. svagare form) av ngt som tänkes under bilden av ett hav i uppror, en häftig brottsjö l. stormvåg l. dyl. (i sht en politisk, social l. religiös rörelse, krig l. strid med vapen l. ord, en sjukdom l. farsot, en våldsam sinnesrörelse o. d.); i senare tid stundom äv. i egentlig bet. om dyning l. dödsjö efter en storm. Ett vildt, länge uthållet skratt (höres) på afstånd .., och ett doft echo deraf hinner som en efterdyning in i vår gång. Almqvist Drottn. j. 94 (1834). Hygiea 1859, s. 583. (Vendéekriget) varade i fulla tre år eller ännn längre, om man medräknar dess efterdyningar, de följande långvariga striderna mellan ”de blå” (de republikanske trupperne) och de rojalistiska röfvarbanden. Hedin Rev. qv. 405 (1880). Sverige blef .. mindre berördt af julirevolutionens efterdyningar än de flesta andra länder. T. Säve i Ill. Sv:s hist. 6: 96 (1881). (Havet) bröt i efterdyning in mot fjärdar, holmar, skär. Högberg Vred. 1: 129 (1906). Några matta efterdyningar af den florentinska ungrenässansens skulptur. Schück Rom 2: 117 (1914).
