SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERJAGA äf3ter~ja2ga, v. -ade; se för övr. JAGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under nachjagung)), -NING (numera föga br., Schultze Ordb. 2058 (c. 1755), Hahr Handb. f. jäg. 51 (1866)); -ARE (†, Wikforss (1804; under nachsteller), Heinrich (1814)).
Etymologi
[fsv. æptiriagha, av æptir (jfr EFTER- 7) o. iagha (se JAGA), sannol. efter nt. najagen; jfr d. efterjage o. holl. achterjagen, ävensom holl. najagen o. t. nachjagen. Ordet är såväl i sv. som i t. tidigast uppvisat i bet. 2]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl., ävensom av holl. najagen o. t. nachjagen] (i skriftspr., numera föga br.) jaga, med jakt förfölja (ett vildt djur o. d.). Bullernæsius Lögn. 205 (1619; i bild). Då han effterjagade (en hjort). Peringskiöld Vilk. 26 (1715). (Tvättbjörnen) efterjagas med hundar. Kalm Resa 2: 228 (1756). Då kom en stackars efterjagad hjort. Hagberg Shaksp. 6: 314 (1849). Att låta hunden sjelf stöta eller piljera är .. skadligt, i synnerhet emedan han derigenom blifver vand vid efterjagning. Hahr Handb. f. jäg. 51 (1866).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan., ävensom av nt. o. holl. najagen, t. nachjagen] (i skriftspr., numera föga br. utom i pass. samt i p. pr.) sätta efter, (häftigt l. länge) förfölja (en flykting l. en fiende osv. för att gripa l. döda honom), (ivrigt) söka efter l. söka uppspåra (för att gripa l. döda). L. Petri Kr. 22 (1559). Generalen Gasto de Foix .. want .. en härligh Seger .. widh Ravenna .., i hwilket doch then tappre Generalen, i thet han the flychtige alt för hitzigt effterjagade, omkom. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 210 (1680). Jag .. blef varse tre Morer, som i fullt sträckande efterjagade mig. Ödmann M. Park 179 (1800). (Skonertens) fart var .. så betydlig, att den efterjagande fregatten icke kunde förkorta afståndet dem emellan. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 77 (1833). Jag har .. bragt ett helt band tjufvar öfver på min sida, så att de med mig förbundit sig till efterjagande af de öfrige. Almqvist Tre fruar 2: 159 (1842). (Olav Tryggvasons moder) efterjagades som ett flyktigt villebråd från trakt till trakt. T. Hjelmqvist i Läsn. f. hem. 1896, 7: 1; jfr 1.
3) (i sht i högre, särsk. vitter stil) i bildl. anv.
a) jaga efter, söka fånga l. gripa (ngt flyktigt, t. ex. en känsla l. tanke, ett fantom l. en skugga osv.). Denna säkra visshet som ert hjerta hade omfattat, skall, som en flyende skugga, undanvika för er efterjagande slutkonst. Leopold 3: 58 (1802, 1816). Det andeliga chaos; i hvilket begreppet förgäfves efterjagar och söker stöd i känslan. Geijer I. 5: 239 (1820). Wikner Lifsfr. 1: 8 (1864).
b) [jfr motsv. anv. av. holl. najagen o. t. nachjagen] ivrigt trakta efter l. stå efter (ngt), ivrigt sträva att uppnå l. komma i besittning av (ngt), jaga efter. Växiö domk. akt. 1703, nr 452. Rikedom (är) en Snara för alla de som honom efterjaga. Lagerström Bunyan 1: 159 (1727). Han .. efterjagade ett tillfälle att få begynna en kärlekshandel med .. Florinna. Atterbom FB 183 (1818). Han lät .. gärna förstå, att han var trött vid .. alla (livets njutningar), men detta oaktadt märkte man intet afbrott i den ifver, hvarmed han efterjagade dem. Lagerlöf Drottn. 12 (1899). — särsk. (föga br.) med personbetecknande obj., i sht obj. betecknande kvinna som är föremål för ngns kärlek l. åtrå. Monn .. dig lärer väl behaga / Att see båd Hoff och Stad din hustru effterjaga? Düben Boileau Sat. 65 (1722). Thomander 1: 773 (1856).
Spoiler title
Spoiler content