EFTERJÄSNING äf3ter~jä2sniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
i sht tekn. i fråga om beredning av jästa drycker, ss. öl, brännvin, vin m. m.: (långsamt förlöpande) jäsning som försiggår efter den egentliga o. huvudsakliga (o. varigm drycken i fråga bringas till mognad); motsatt HUVUD-JÄSNING. Rothof Hush. 685 (1762). Tillverkningen af ett godt öl kräfver lång tid, vanligen 4 månader, innan efterjäsning och lagring äro afslutade. LAHT 1898, s. 239. 2 NF 4: 432 (1905; i fråga om brännvinsbränning). Kolsyrehalten (hos musserande viner) erhålles därigenom, att man hos naturvinet kvarhåller den kolsyra, som bildas vid en på konstlad väg framkallad efterjäsning i slutet kärl. Därs. 18: 1473 (1913).
