EFTERORD äf3ter~ω2rd, n.; best. -et; pl. =.
1) [till EFTER- 5 a] (†) eftermäle (se d. o. 4). Alla som .. hoosz honom tillijt hafwer hafft (dvs. ha anlitat honom), (giva) honom det berömmeligh effter ord .., at han som en Fadher them vphulpit och bijstånd giort hafwer. Emporagrius Likpr. ö. J. Pärsson F 2 a (1650).
2) [till EFTER- 8; bildat, sannol. efter t. nachwort, ss. motsvarighet till det äldre och vanligare FÖRORD] framställning l. anmärkning (av allmännare innehåll o. riktad till läsaren) varmed en författare avslutar ett arbete; slutord; motsatt FÖRORD. Bremer Strid 261 (1840; rubrik). (Olaus Petris handbok) slutas med ett efterord, deri Olaus .. försäkrar, att han ingen vill tvinga till bokens användande. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 4: 441 (1866). Noreen Vårt spr. 5: 707 (1912; rubrik).
