EFTERROMANTIK äf3ter~rωm1anti2k l. -rω1-, r.; best. -en.
litt.-hist. om den riktning inom den europeiska (o. särsk. den nordiska) vitterheten som följer efter den romantiska (o. som i det stora hela kan anses utgöra en efterklang av denna); jfr AFTER-ROMANTIK. Rydbergs episka fantasi var behärskad af samtidens — efterromantikens — sensationsromaner. Warburg Rydberg 1: 132 (1900). Den instängda och för längesedan förbrukade luft af efterromantik .., som man (vid G. Brandes' framträdande c. år 1870) alltjämt inandades i Danmark. 2 NF 3: 1451 (1905). (Schück o.) Warburg 2 Litt.-h. IV. 1: 20 (1914).
