publicerad: 1918
EFTERSPELARE äf3ter~spe2lare, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
(numera föga br.) spelt. person som spelar l. är i tur att spela efter en annan; i fråga om kortspel: efterhand. Düben Lyck. talisman 2: 69 (1817; i fråga om kortspel). Om en (biljard-)boll, som stannar nära ett hål, faller deri innan efterspelaren stött. Lundequist Konsten att spela 1: 12 (1846).
Spoiler title
Spoiler content