1) [till EFTER- 2; jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (nästan bl. i förb. komma efterspringande) springa (bak)efter (ngn som begivit sig i väg förut l. ngt som är i rörelse). Dalin(1850). Klint(1906: efterspringande, n.).
2) [till EFTER- 7] (knappast br.) springa för att hämta (ngn l. ngt), springa efter (ngn l. ngt). Dalin(1850).