SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
EFTERSTÄLLA äf3ter~stäl2a, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. STÄLLA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (†, Schultze Ordb. 4855 (c. 1755; i bet. II), E. Sefström i Sv. saml. 5: 254 (1765; i bet. II)).
Etymologi
[av EFTER o. STÄLLA; jfr holl. achterstellen, ävensom ä. holl. nastellen, t. nachstellen]
I. [till EFTER- 1 a (o. 8); jfr motsv. anv. i holl. o. t., ävensom lat. postponere] (†; jfr dock slutet) ställa (ngn l. ngt) bakom l. bakefter (ngn annan l. ngt annat). Schultze Ordb. 4855 (c. 1755). — särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (fullt br.) språkv. i p. pf.: om bestämning: ställd efter, som följer efter (det ord l. den ordgrupp osv. vartill den hör), postpositiv. Efterställd preposition (t. ex. honom förutan, oss emellan). Rydqvist SSL 5: 198 (1874). Efterställd bestämning utan paus förekommer i vissa vedertagna namn på historiska personer. T. ex. Hen1rik få3gelfängaren. Beckman Sv. spr. 35 (1904). Mjöberg Stilstud. 167 (1911).
II. [efter t. nachstellen, eg.: sätta snara l. nät o. d. för att fånga l. döda (villebråd); jfr motsv. anv. i ä. holl.; jfr EFTER- 7] (eg. på ett listigt l. svekligt sätt) söka efter l. efterspana o. i bet. som utvecklats ur denna.
1) (numera föga br.) söka efter l. söka att uppspåra, efterspana, förfölja, sätta efter (ngn för att gripa l. döda honom), jaga (ngn l. ett villebråd o. d.); i senare tid uppvisat bl. i fråga om jagandet l. förföljandet av ett (vildt) djur. G. I:s reg. 13: 201 (1541). Att effterstelle och vpsökie the skogxtiuffwer och förräderehoop. Därs. 15: 224 (1543). Tå förmeente the Boijer sigh läghlighen kunna the Romare effter stella, och them .. oförmodhelighen öfwerfalle. Schroderus Liv. 467 (1626). Så säger sig David .. wilja emot en baktalare förfara; at han honom efterställer, fasttager och i trängsel, i skam och föracht bringar. Sahlstedt Hofart. 87 (1720). Som en hund en hare effterställer. Düben Boileau Sat. 37 (1722). (Bobaken) efterställes .. af flera slags örnar, falkar och glador. Hemberg N. jagtskildr. 127 (1897). — särsk.
a) (†) opers. med indir. personobj. The Romare (voro) ingestädes säkre, och bleff them på alle Ortar effterstält. Schroderus Osiander 1: 261 (1635).
b) bildl., om djävulen: förfölja, lura på, ställa försåt för (ngn), söka bringa (ngn) på fall. Huru arg och mechtig satan är til at effterstella jemwel Gudfruchtiga föräldrars barn. Swedberg Cat. b 7 b (1709). Frese Pass. 37 (1728).
2) (†) (på ett försåtligt l. svekligt sätt) trakta efter l. sträva efter att bringa (ngn) fördärv l. skada l. att bringa (ngn) om livet; stå (ngn) efter livet, förfölja (ngn); trakta efter (ngns liv); stämpla emot (ngn l. ngns liv); äv. opers. med indir. personobj. The Tyske .., the ther medt svinde (dvs. listiga) och farlige prachticher (dvs. ränker), till at komme oss um vår välfart, oss effterstelle. RA 1: 457 (1546). Hemliga effterställningar, och förgifftige Mordpractiquer. Fuhrman Alm. 1657, s. 17. Lyncestes Alexander hade twå Resor mitt Lijff försåtheligen efftersteldt. Sylvius Curtius 590 (1682). Af sin frilla Martia blef .. (Commodus) med förgifft effterstält. Dyrselius Monarchsp. 180 (1691). Mig på alt sätt efterställes, hälst af dem som jag är i vägen. B. Oxenstierna (1694) hos Loenbom Sv. arch. 2: 165. Adlerbeth Ov. 413 (1818).
3) [efter motsv. anv. i t.] (†) efterspana, uppspana, efterforska (ngt). (En hustru av ett visst slag) snokar i hwar wrå, wet alt at efterställa. Runius Dud. 2: 70 (1712).
4) [efter motsv. anv. i t.] (†) eftertrakta, eftersträva (ngt). Höghe och mächtighe Qwinfolks kärleek efterställa. Fosz 531 (1621).
III. [till EFTER- 11] (i fackspr., i sht ss. vbalsbst. -ning) inställa, reglera (de olika delarna av en maskin o. d. i förh. till varandra, allteftersom nötning äger rum); särsk. i fråga om hjullager å maskin o. d.; jfr EFTERSTÄLLBAR. (Man) förfärdigar .., för att möjliggöra efterställning, vanligen tapp och lager koniska .. och utjämnar afnötningen genom tilldragning i axelriktningen. Tekn. tidskr. 1892, s. 262. 2 NF 2: 534 (1904: efterställning).
Spoiler title
Spoiler content