SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
EFTERTÅGA äf3ter~tå2ga, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr EFTERTÅG.
Etymologi
[till EFTER- 2]
(numera nästan bl. i p. pr., särsk. i förb. komma eftertågande) tåga efter (ngn l. ngt). Tre hjortar .. / .. dem .. en talrikare tropp / .. sågs på afstånd eftertåga. Wallin Vitt. 2: 282 (1807). Ryttarne hade aflossat några pistolskott, för att varna de eftertågande. Topelius Fält. 2: 75 (1853, 1856). Lundell (1893: eftertågande). — jfr TÅGA EFTER.
Spoiler title
Spoiler content