publicerad: 1921
ELEGANT el1egaŋ4t l. e1l-, stundom -an4t (- -ánnt Dalin), adj. l. sbst. m.; ss. adj. -are; n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[liksom d., t. o. eng. elegant av fr. élégant, elegant, adj. o. sbst., av lat. elegans (gen. -gantis), eg.: som utväljer, granntyckt, elegant; jfr ELIGERA]
I. adj.
1) om person: som med avs. på sitt sätt att vara o., i sht, att kläda sig, ävensom med avs. på sitt utseende (figur osv.) är i överensstämmelse med vad som (för ögonblicket) anses för ädelt o. behagfullt l. för hög (yttre) kultur o. förfinad smak, fin, chick, stilfull; ngn gg klandrande: sprättig; om uppträdande, dräkt l. kroppsdel l. dyl.: som röjer att personen i fråga är elegant i ovan angivna bet.; om sak i allm.: som i sin yttre form o. anordning röjer kultur o. smak, behagfull, smakfull, utsökt, ofta om språkligt l. litterärt uttryck(ssätt). Han är elegant ut i fingerspetsarna. Eleganta kläder. Kläda sig elegant. Elegant figur. Rydén Pontoppidan 219 (1766). Göra en elegant figur för verlden. Thorild 3: 95 (1791). Eleganta rörelser. Nyblom Hum. 271 (1874). Inez såg fin, ja nästan elegant ut i sin smakfulla klädning. Roos Skepp 142 (1896). Den eleganta världen. Torpson Eur. 2: 481 (1896) [jfr t. die elegante welt]. Ett korrekt, klart och elegant språk. Cederschiöld Skriftspr. 3 (1897). En af Stockholms elegantaste och mest intagande kavaljerer. Roos Familjearkiv 279 (1909). — jfr HYPER-, TRAS-, VARDAGS-ELEGANT.
2) om en värksamhet l. handling l. om person som i ngt avs. är värksam l. handlande: som sker l. utföres, resp. som utför den för honom (henne) egendomliga värksamheten med snabbhet, säkerhet o. precision l. utan synbar svårighet, ”flott”, överlägsen; stundom: habil. Operera elegant. En elegant tecknare. Lindelöf An. geom. 64 (1864). Roslins .. eleganta, kanske något ytliga pänsel. GHT 1897, nr 111 A, s. 2. En ”elegant lösning” af ett (matematiskt) problem. SD(L) 1904, nr 303, s. 2. En oförfärad och elegant kåsör. Böök Stridsmän 46 (1910).
II. (numera mindre br.) sbst.: person som medvetet strävar efter att vara elegant i bet. I 1, (tillgjort o. överdrivet) elegant person, dandy, sprätt, (societets)lejon. C. A. Ehrensvärd Brev 1: 70 (1782). Engström Häckl. 222 (1913). — jfr NORRBRO-ELEGANT.
Ssg: (II) ELEGANT-TIDNING. [efter t. Zeitung für die elegante Welt] (†) tidning med lätt mondänt innehåll o. elegant utstyrsel avsedd för den eleganta världen, societetstidning; särsk., best. sg., ss. namn på en tidskrift utgiven 1810 (jfr SoS 1903, s. 185 ff.). ElegT 1810, nr 50, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content