EMBRYONAL äm1bryωna4l l. -o- l. -å-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. embryonal; avledn. av EMBRYO]
anat., zool. o. bot. som tillhör l. utmärker l. hänför sig till l. gäller osv. ett embryo l. embryoner; som utgör ett embryo l. befinner sig på embryots utvecklingsstadium. Det embryonala stadiet, den embryonala perioden, den embryonala utvecklingen. Thorell Zool. 1: 314 (1860). Den hos fiskungar vanliga embryonala fenbildningen. Lilljeborg Fisk. 1: 107 (1881). Embryonala celler. 2 NF 22: 1199 (1915).
-KNOTTRA. anat. (Det befruktade ägget hos de flesta däggdjur) begränsas af ett enkelt lager celler, utom på ett ställe, där en tät klump af celler sitter fäst vid cellväggen — embryonalknottra. 2 NF 21: 991 (1914). —
-LIV. TfVetoLandthush. 1875, s. 74. —
-ORGAN. anat. organ som finnes endast under embryonalstadiet. 2 NF 19: 1089 (1913). —
-STADIUM. —
-TILLSTÅND. —
-UTVECKLING~020.
