publicerad: 1922
EMEDAN eme3dan2 (eme`dan Weste), adv. o. konj.
Ordformer
(e(e)- Ebr. 3: 15 (NT 1526) osv.; ä- Falck Underv. 132 b (1558), Balck Ridd. A 8 b (1599); i- RA 3: 3 (1593), Wettersten Forssa o. Hög 29 (c. 1750). — -med(h)an GR 3: 122 (1526) osv.; -meden(n) GR 19: 206 (1548), OxBr. 11: 449 (1631); -meda ConsAcAboP 1: 174 (1645). -mäd(h)an Ebr. 3: 15 (NT 1526), Ehrenadler Tel. 25 (1723); mädhn Polit. vis. 219 (från c. 1600). men Ps. 1536, s. 23. — I ä. tid stundom särskrivet, t. ex. Ps. 1536, s. 23, Polit. vis. 219 (från c. 1600))
I. (†) adv.: under tiden; emellertid. GR 3: 122 (1526). Tu weest at wij för tina skul försmädde warde, Emädhan håller oss titt ord vppe tå wij thet få. Jer. 15: 16 (Bib. 1541). Emedhan stodh Rytterijt .. til reedz, om Fienden någhot sigh företaghit hadhe. Schroderus Liv. 419 (1626). Lind (1749).
II. konj.
1) (†) temporal konj.: medan, under det att; medan ännu; så länge som; stundom i förb. med ett efterföljande (pleonastiskt) som l. att. Then vpbyrdh och wtgifft, som han hafft haffuer, ee medan han wår fogte .. warit haffuer. GR 12: 56 (1538). Ee meden werlden ståår. Svart Gensv. K 5 b (1558). Att vij .. smide järnett, emedann thet varmt är. OxBr. 5: 18 (1612). Emedan som K. Saul hölt Mönstringh .., så faller Jonathan til dhe Philisteers Lägre i Gibea. Rudbeckius Kon. reg. 207 (1615). Emedan att håff-staten, cancelliet och drabanterne stilla stodo, lät .. Hans Kongl. Maij:tt sielf widh staden Wieprick bestorma. KKD 3: 204 (c. 1710). Thomander 1: 61 (1829).
Anm. till 1. Redan Hof Skrifs. 184 (1753) o. Sahlstedt Crit. saml. 272 (1759) skilja bestämt mellan emedan o. medan o. tillerkänna icke längre det förra ngn annan bet. än den kausala. I litt. anträffas dock, ehuru sparsamt, den temporala bet. ännu ett stycke in på 1800-talet.
2) för att beteckna ett motsatsförh.: under det att (däremot). Serenius (1741). Las .. är föråldradt, emedan supinum Läsit, och part. pass. Läsen, kunna ännu ganska väl brukas. Boivie Sv. spr. 248 (1834).
3) (†) jämförande konj.: i så stor utsträckning (l. till sådan myckenhet osv.) som, så långt som, så mycket som. Iach tagher alt slett, / ee men iach kan gotzet fonga. Ps. 1536, s. 23; jfr Ps. 1695, 205: 8. (Skepparen) wari skyldigh .. at återgälda (skadan), emedan Gods hans tilräcker. Sjöl. 1667, Am. 1.
4) [med avs. på övergången från temporal till kausal bet. jfr ALLDENSTUND, DÅ, ENÄR, MEDAN, ävensom d. da, siden, t. da, weil, eng. since, fr. puisque, lat. quum m. fl.] (nästan bl. i skriftspr.) kausal konj.: av den orsak att, därför att, enär, alldenstund, eftersom; förr ofta i förb. med ett efterföljande (pleonastiskt) (så)som l. att. OxBr. 11: 427 (1628). Emedan at man inte kan sellie för sådan lågh prijss. Därs. 460 (1631). Emädan Gudh hafwer tigh altså skapadt, at tu kan elska, så skalt tu elska Gudh. Muræus Arndt 4: 194 (1648). Emedan såsom de stora fahrkosterna intet kunde gå när under landet. KKD 3: 118 (c. 1710). Emedansom du hade skrivit. Schultze Ordb. 4702 (c. 1755). Denna bevisning misslyckades .., emedan sjelfva uppgiften var outförbar. Claëson 1: 136 (1857). Jag ler bara, emedan jag ser er så muntra. Hallström Erot. 102 (1908).
Anm. till 4. 1:o. I motsats till ALLDENSTUND, DÅ, EFTERSOM o. SOM användes emedan numera vanl., då det i bisatsen omtalade faktum framställes ss. icke förut bekant l. allmänt erkänt (jfr anm. under EFTERSOM). 2:o. Emedan användes numera sällan, då bisatsen icke i eg. mening angiver orsak, utan innehåller en förklaring av huvudsatsens utsaga l. giver en motivering av en förmodan l. fråga l. uppmaning o. d.; i detta fall användes i st. DÅ, EFTERSOM l. (med huvudsats i st. f. bisats) TY. Ex.: Hwart skall jagh nu mitt hufwud luta / Emädan alla osz förskiuta(?) Kolmodinus Genes. 277 (1659). Dock lärer denna öfversättning vara ganska fritt förfärdigad, emedan det heter i Företalet, att (osv.). Hammarsköld Sv. vitt. 1: 48 (1818). Låtom oss älska Gud, emedan han är älskansvärd öfver allt annat! Schück Vår förste förf. 186 (1916). Mindre ofta användes numera emedan efter en frågande huvudsats, äv. då denna betecknar värklig orsak l. anledning, t. ex.: Skall din fosterfader fara / ohörd från din gård, emedan / ej ett dockspel vill ta slut? Tegnér (WB) 5: 38 (1825). Den vanl. konj. är här: därför att. Efter nekande huvudsats användes emedan, om bisatsen hänför sig till hela den negerade satsen, därför att, om den hänför sig bl. till negationen. Ex.: Jag gör det icke, emedan det skulle vålla olycka. Däremot: Jag gör det icke därför, att jag tror att det skulle göra ngn nytta. 3:o. I den med emedan inledda satsen användes stundom (väl delvis gm inflytande från den samordnande konj. TY) huvudsatsordföljd; numera är dock detta fallet endast ngn gg då ett (längre) adverbial l. ett predikativ framskjutits till satsens början. Ex.: Har du ej läst .. (artikeln), så ber jag dig göra det, emedan annars inser du ej fullt meningen af detta bref. C. A. Agardh (1835). i Tegnérs ppr 364. Malthus's system väckte det största uppseende, emedan det var redan förberedt genom ofvannämnde företeelser. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 188 (1854). Om dig (Kristus) talar jag, emedan af allt, som någonsin funnits eller kommer att finnas i himmelen och på jorden, finnes .. ingenting, som så förtjenar att tänkas på och talas om som du. Wikner Tankar o. fr. 3 (1872).
Spoiler title
Spoiler content