ENTABLEMANG aŋ1tablemaŋ4, äv. än1-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(vanl. skrivet -ment)
Etymologi
[av fr. entablement, eg.: gesims, bjälklag; jfr lat. tabulamentum, panel o. d., till lat. tabula, bräde, bord (jfr TAVLA)]
byggn. bjälklag som vilar på kolonnkapitäler l. dyl. o. uppbär ett tak. Carlberg Sthms architect contoir E 2 a(1740). Architraven, Frisen och Kornischen bilda tillsammans Entablementet eller Bjelkverket. Stål Byggn. 2: 46(1834). Byggnader med joniskt entablement. 2 NF 24: 61(1916).
