ERKÄNSLA æ3r~ɟän2sla l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`rtjä´nnsla Dalin), r. l. f.; best. -an; pl. (numera knappast br.) -or (Dalin Arg. 1: 231(1733, 1754; i bet. ’bevis på erkänsla')).
2) till ERKÄNNA 4; ofta mer l. mindre konkret: (bevis på ngns med uppskattning förenade) tacksamhet (för en visad tjänst l. dyl.); (som bevis på uppskattning av ngns arbete l. välförhållande l. dyl. lämnad) belöning l. gåva. Vi måste på något sätt visa vår erkänsla för den gästfrihet som vi njutit. Härmed överlämnas Eder 500 kronor som en liten erkänsla för vad Ni uträttat i föreningens tjänst. Iagh .. kan (icke) beskrifva eller finna ordh nogh at betyga min skyldigsta erkiänsla. Carl XII Bref 77(1705). Jag (är) fullkomligt stum af erkänsla för ditt förbindliga anbud. Atterbom(1811) i BrefNSkolH 239. NordT 1886, s. 220. — särsk. övergående i bet.: ersättning, godtgörelse; förr äv.: avgift, betalning; numera nästan bl. i uttr. (mot) kontant erkänsla. Arnell Stadsl. 368(1730). Academien upbär en årlig erkänsla af den Boktryckare, åt hvilken Academien öfverlemnat upläggningen och försäljningen af Handlingarne. Sandel PVetA 1771, s. 29. Han lyckades äfven öfvertala fångvaktmästaren att mot kontant erkänsla förskaffa .. (fångarna) bättre föda. Rydberg Frib. 208(1857).
