SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERSÖKA, v. -er, -t. vbalsbst. -AN (VDAkt. 1719, nr 101), -ANDE (VDAkt. 1662, nr 212).
Ordformer
(-sökia VDAkt. 1674)
Etymologi
[efter t. ersuchen; jfr ER- o. SÖKA]
(†)
1) anhålla l. bedja om (ngt). Och nu .. är iag twungen till att ersöka min käre farkärs goda assistence. Ekeblad Bref 1: 311 (1654: rättat efter hskr.). VDAkt. 1762, nr 246.
2) [gm inflytande från FÖRSÖKA?] försöka (sin lycka)? Huar för sig må sin fortun och lyckia Ehrsökia. VDAkt. 1674, nr 32.
Spoiler title
Spoiler content