ESTRAD ästra4d l. e-, r. (m. SvTyHLex.(1851), Lundell); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. estrade, efter prov. estrat, span. o. port. estrado, upphöjt säte, av lat. stratum, (säng)läger, till sternere, utbreda, besläktat med STRÖ, v.]
upphöjd avsats; förr vanl. om lägre upphöjning för praktbädd, tron osv.; numera vanl. om upphöjd plattform i större möteslokal l. i det fria. Sedan uppsteg .. (G. III) på estraden, der sängen stod, och mottog rapporter af de militära befälhafvarne. Odhner GIII 1: 403(1885). På estraden längst uppe i salen stod ordföranden (för mötet). Roos Strejk. 14(1892). 2 stycken katedrar på estrad. TLev. 1902, nr 16, s. 1. Framför rådhuset (i Brügge) var en hög estrad med en baldakin uppställd; .. från estraden välsignade biskopen folkskarorna. PT 1910, nr 116 A, s. 3.— jfr MUSIK-ESTRADm. fl.
SAOB
