publicerad: 1924
Ordformer
(feg(h)da 1521—1773. feigda (feijg-, feyg-) 1525—1740. fejda (fei-, feij-, fey-) 1533 osv. fägda 1635—1746. fäjda (fäy-) 1529—1905)
Etymologi
(numera bl. i vitter stil samt i historisk framställning l. arkaiserande) strida, kämpa, kriga (med ngn); ligga i fejd (med ngn). Atui medt huan annen fäyda jnbyrdis. GR 6: 45 (1529). (Danskarna) haffwe förorsachedt H. Kongl. May:t till att feigde medh sigh. SvTr. 4: 575 (1568). Konsten at fegda til Sjös. 1 VittAH 1: 225 (1755). Erik .. fejdade (även) österut. Reuterdahl SKH 1: 246 (1838). (Det) fejdades i gränslandskapen mot Norge. Forssell G2A 8 (1894). Männen .. drogo ut och fejdade med främlingen. Heidenstam Svensk. 2: 363 (1910). — jfr AN-, BEFEJDA. — särsk.
a) (†) tr.: ofreda (ngn); överfalla (ngn), angripa (ngn), öva våld mot (ngn); äv. allmännare: uppträda fientligt mot (ngn), göra (ngn) skada l. förtret. GR 2: 179 (1525). Han bleff fegdett på hans (dvs. sina) ägne äger. Därs. 18: 650 (1547). Dän för vij trodde bäst, / Fegdar oss seen aldramäst. Rudeen Vitt. 281 (1691). jfr: Fegdad, adj. anfäktad, brydd. Schultze Ordb. 1107 (c. 1755).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) med prep. på (förr äv. in på): föra krig emot (ngn), överfalla (ngn) med krig; bekriga (ngn); ligga i fejd med (ngn). Konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike. GR 1: 27 (1521). Grannarne på båda sidor (om gränsen) fejdade på hvarandra i fred och höllo tillhopa i krigstider. Geijer II. 4: 93 (1836). Hildebrand Statsförf. 91 (1896).
c) bildl.: ligga i delo, (häftigt) tvista, kämpa (med ngn); ofta i fråga om litterär strid o. d. (jfr FEJD b). The .. feigdade medh en hoop Wexelskriffter, som dagligen them emillan sendes. Tegel G1 1: 306 (1622). När de lärde .. tolka och misstolka (bilder från forntiden), så ha de endast hvarandra att fejda emot. Quennerstedt Bender 31 (1910).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content