SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FEODAL fe1ωda4l l. -o- l. -å-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(feodal 1772 (: feodal-inrätningar) osv. feudal 1669 (: feudal goodz)1871)
Etymologi
[jfr t. feudal, feodal, fr. féodal, eng. feudal; av mlat. feodalis, trol. av germanskt, fastän ännu icke närmare förklarat ursprung. I sv. är ordet först inlånat i ssgr]
om medeltida (dock sällan nordiska) förh. l. om förh. som likna dessa: som tillhör l. kännetecknar l. kännetecknas av länsväsendet, av läns art l. natur, läns-. Den gamla häfden af de feodala pligterna. Geijer I. 5: 379 (1847). De borgar, i hvilka den feodala adeln i Europas sydligare länder sökte skydd mot hotande faror. Schybergson FinlH 1: 186 (1887). Under de feodala tiderna fanns det i Japan en privilegierad klass bondesoldater eller frälsemän. Hirn Hearn Exot. 3: 67 (1904). jfr: Det feodalt-monarkiska (elementet i staten). Geijer I. 1: 149 (1818). Anm. Ss. sbst., i bet.: feodalväsen, länsväsen, förekommer feodal hos JGOxenstierna 2: 77 (1796, 1806): Ett upplyst tidehvarf bröt Feodalens band.
Ssgr: FEODAL-ADEL. länsadel. Geijer I. 1: 49 (1818).
-BARON. Callerholm Stowe 246 (1852).
-BORG.
-FÖRFATTNING. Schröderheim Robertson 1: 17 (c. 1794).
-GODS. förläningsgods, län; motsatt: allodialgods; jfr LÄNE-GODS; förr kam., numera bl. i mera allmän bemärkelse. Den landzhöfdingen, som är öfwer bara Österbotnen, förtienar illa sin löhn, efter landet beståår af bare feudal goodz. BtFinlH 2: 439 (1669).
-HERRE. länsherre; motsatt: vasall. LBÄ 19—20: 65 (1799).
-INRÄTTNING~020. (föga br.) feodalförfattning, feodalinstitution. Schönberg Bref 1: 81 (1772). Kindblad (1870).
-INSTITUTION.
-MONARKI. Geijer II. 2: 290 (1832).
-RÄTT, r. l. m. länsrätt. Botin Hem. 2: 128 (1756).
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. i sht i pl. GT 1788, nr 48, s. 3.
-STAT. Frey 1848, s. 262.
-SYSTEM. länsväsen, feodalism. Eberhardt AlmH 3: 343 (1776).
-VÄLDE. länsväsen, feodalism; äv. konkret: feodalt rike. Geijer I. 1: 54 (1818).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. länsväsen, feodalism. Bolin Statsl. 1: 129 (1868).
Avledn.: FEODALISERA, v. [jfr t. feudalisieren (feod-)] göra feodal, förvandla till l. inlemma i ett feodalt system. Kyrkan feodaliserades likasom det världsliga samhället. Rydberg KultFörel. 5: 254 (1887). Bykommunens feodalisering. SLorS 11: 59 (1895). refl. Äfven kyrkan feodaliserade sig. Rydberg KultFörel. 5: 259 (1887).
FEODALISM, r. [jfr t. feudalismus (feod-)] feodalväsen, feodalsystem, länsväsen; benägenhet för feodalväsen. BHöijer i LittT 1797, s. 100. Det ur den utbildade féodalismen utgångna begrepet om en Konungen ursprungligen tillhörig, all landets jord omfattande, eganderätt. Bergfalk Beskattn. 35 (1832). PT 1904, nr 93 A, s. 3. 2NF (1907).
FEODALIST, m.(||ig.) [jfr t. feudalist (feod-)]
1) (†) person som tillhör ett feodalt samhälle; länsinnehavare. Således har han ej sagt, at Klosterinrättningen och Feodalisterna gjorde Sverige sädesrikt. JournSvL 1797, s. 495.
2) (föga br.) kännare af feodalrätten. Dalin (1871). 2NF (1907).
FEODALISTISK, adj. [jfr t. feudalistisch (feod-)] (mindre br.) feodal. Geijer I. 1: 38 (1818). Svedelius Statsk. 3: 22 (1869).
FEODALITET, r. [jfr t. feudalität (feod-)] (föga br.)
1) feodalväsen, feodalism. SvLittFT 1838, sp. 488. Rydberg KultFörel. 6: 446 (1888).
2) feodalt samhälle, i sht dess härskarklass. Krigarne och de andlige, som bildade den egentliga feodaliteten. Rydberg KultFörel. 5: 274 (1887). Därs. 322.
FEODALSK, adj. (†) feodal. Feodalske titlar. EP 1792, nr 12, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content