SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FISK fis4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. fisk, t. fisch, sannol. av fr. fiche, dubb, hake, spelmark (se FISCH). — Jfr FISKA, v.2]
skeppsb.
1) särskilt tjocka l. med andra plankor förstärkta däcksplankor omkring det hål i däck vari mast l. pump l. dyl. fästes; hål i däcket för mast l. pump l. dyl.; masthål. Fisken för Stormasten. Rålamb 10: 30 (1691). Fiskar äro tjocka däcks plankor som masterne gå igenom. Dalman (1765). Fisken för rodret. Schulthess (1885). jfr MAST-FISK.
2) benämning på det ställe å en mast där denna går gm masthålet. Diametern i storändan mätes ej vid den verkliga storändan utan vid 1/6 af trädets längd derifrån, hvilket ställe på masten kallas ”fisken”, så att diametern i storändan är detsamma som ”tjocklek i fisken”. Cnattingius Skogslex. 86 (1876, 1894).
Ssgr (skeppsb.): (2) FISK-MÅTT. Fiskmått på master och spiror är det diametermått, som tages på ett afstånd från storändan af 1/6 af trädets längd. Cnattingius Skogslex. 32 (1874, 1894).
(1) -PLANKA. Dalin (1851). De däcksplankor, som omgifva mastfiskarna kallas fiskplankor. NF 4: 1366 (1881).
Spoiler title
Spoiler content