SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FJÖL fjø4l, i bet. 1 (med undantag av 1 c) äv. FJÄL fjä4l, r. l. m. (f. Lundell) ((†) n. Dalin (1851; jämte m.)); best. -en, äv. -n; pl. -ar (ss. n. = (Dalin (1851))).
Ordformer
(fjöl (fiö(h)l, fiööl) 1637 osv.; fiöll 1638. fjol (fiol) 1685—1769. fjäl 1755—1900)
Etymologi
[fsv. fiol, fiöl, fiäl (av en urspr. böjning nom. sg. fiol, fiöl, gen. sg. fialar, fiälar osv.), sv. dial. fjöl, fjäl (m. fl. former), motsv. d. fjæl, isl. fjǫl; sannol. av ett germ. felhō-, besläktat med sanskr. phálaka-, bräde, till roten (s)phel-, klyva (jfr SPJÄLA, SPOLE)]
1) (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat; se dock c) bräde, bräda, träskiva; bjälke, påle. Murenius AV 288 (1654; om bänksäte i kyrkan). Dhet är inthet alt draget effter en Fiöl eller Lineal. Verelius 70 (1681; ordspråk). Wj weete the (dvs. bärgen) ey på Pålar och Fiolar ä satte. Spegel GV 20 (1685). (Otamt) Nöth (skall förses) med fiäl för ögom. Abrahamsson 439 (1726). Plagget, som skulle glättas, utbreddes och sträcktes öfver fjälen. MeddNordM 1899—1900, s. 14. — jfr GRIND-, VÄV-FJÖL. — särsk.
a) (†) fotbräde, fotställning (å säng). Schroderus Lex. 39 (1637). Dens. Comenius 570 (1639).
b) (†) bakspade. Lind 1: 1333 (1749). — jfr BRÖD-FJÖL.
c) (äv. i riksspr. i vissa trakter; undvikes dock helst) sittbräde på avträde. Schenberg (1739). (”Nattjärsorna”) brukade springa kring på vindarna, och ibland skreko de i hemlighusen och bultade under fjölen. Heidenstam Karol. 1: 14 (1897).
2) (numera knappast br.) landt. vändskiva (urspr. av trä) på plog. Fiölen, som ock kallas vind-skifvan, vänd-brädet. Brauner Åker 161 (1752). En så kallad drillplog, som har dubbla fjölar och således stjelper åt båda sidor. LfF 1853, s. 52. Juhlin-Dannfelt (1886). — jfr MULL-, PLOG-, STÅL-FJÖL.
Spoiler title
Spoiler content