FLADA fla3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. FLAD fla4d l. FLADE fla3de2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(flada 1860 osv. flad 1891—1920. flade 1920)
Etymologi
[sv. dial. flada, flade, grund havsvik; jfr nor. dial. fla(d)e, flat äng l. åker, mnt. vlade, kaka, av en indoeur. rot plat(h) (jfr gr. πλατύς, bred), sidoform till den rot som föreligger i FLAT]
(bygdemålsfärgat i vissa delar av Sv. o. i Finl.) grund (l. helt o. hållet uppgrundad) inre havsvik. CAGottlund (1860) i Hembygden 1910, s. 375. Fågeln skrek på fladorna. Engström Bläck 19 (1914).
SAOB
