publicerad: 1924
FLASA fla3sa2, v.2
Ordformer
(flassa 1694)
Etymologi
[sv. dial. flasa, handla obetänksamt l. oskickligt (Ångermanl., Hälsingl., Västergötl.), brinna, blossa (Hälsingl., Dalarna, Kalmar län); jfr d. dial. flase, nor. dial. flasa, uppföra sig oskickligt, nyisl. flasa, vara obetänksam; jfr äv. nt. flaschen, brinna klart, eng. flash, lysa, blixtra; möjl. av samma stam som FLAS, sbst.1 (se Torp)]
1) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) visa sig yster o. uppsluppen, rasa, ”flamsa”. Påicken språngh vth flasade och loo. VDAkt. 1679, nr 333. Lundell (1893).
Särsk. förb.: FLASA AV10 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till 2: brinna upp. Hela stan flasar af på eviga rappet! Högberg Vred. 3: 250 (1906). —
Avledn. (till 1): FLAS, sbst.2, n. [sv. dial. flas; jfr nor. dial. flas, lättsinnigt uppträdande l. tal, nyisl. flas, framfusighet, obetänksamhet] (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) uppsluppet skämt, ras, ”flams”. Sky vngdoms flaas. Lindschöld Gen. D 4 a (1669). (Kättjans) grofwa flas och löje / Ungdoms ögnen täckes wäl. Rydelius Vitt. 82 (1705). Dalin (1851; med hänv. till ras; betecknat ss. ”pop.”). jfr ÄLSKOGS-FLAS. —
FLASIG, adj.2, förr äv. FLASOT, adj. (-ig 1749 osv. -og 1684—1742. -ug 1684—1721. -ot(t) 1639—1769) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) uppsluppen, yr; lättsinnig. Schroderus Comenius 831 (1639). Alla nöjen, som en oförståndig och flasig verld har at frambjuda. Norberg Dygd. 36 (1776). Dalin (1851; med hänv. till rasig).
Spoiler title
Spoiler content