FLAX flak4s, sbst.3, r.; best. -en.
(starkt vard.) (stor, förvånande, ”blixtrande”) tur; bondtur. Se, det kan man kalla flax! WoL (1889; under luck). Agrell Sthm 118 (1892). Jag hade äfven den flaxen att nästan finna hvad jag sökte. Lindqvist Dagsl. 3: 135 (1904). Mickel .. hade flax (i spelet) och satt och vann sju riksdaler. Wranér Solglitt. 28 (1906).
Avledn.: FLAXA, v.1 (starkt vard.) djärvt l. våghalsigt företaga sig ngt på vinst o. förlust (i förlitande på sin tur). Gå upp och flaxa i examen. Zuyland (en tidningsman) höll sig alltid till fakta och flaxade aldrig. Cavallin Kipling Emir. 179 (1898).
