publicerad: 1925
FLEN fle4n, sbst.2, r.; best. -en, vard. äv. =.
Etymologi
[eg. samma ord som föreg.]
(i Norrland) isskorpa på marken (som hindrar renarna från att komma åt renlaven). Aldra värst för rehnbetet är den så kallade flen, det vill säga en is, som lägger sig på marken vissa höstar. Læstadius 1Journ. 116 (1831). EHemberg i BiblJäg. 4: 103 (1897).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content