FLUNSA flun3sa2, i södra o. västra Sv. stundom 40 (flu`nsa Weste), sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. flunsa, fet o. tjock piga, kvinna med oviga rörelser, nor. dial. fluns, m., flunsa, f., tjock, klumpig människa; jfr FLUNSA, v., FLUNSIG]
(starkt vard.) tjock o. otymplig kvinna, ”lunsa”. Lind (1749). Björkman (1889).
