SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FNUSK l. FNOSK, n.
Ordformer
(fnusk 17981874. fnosk 1757)
Etymologi
[sv. dial. fnusk; jfr FNOSKIG, FNUSKA, FNUSKER, FNÖSKE]
(†) (smulor av) murket trä. Fnosk och rutit trä .. bör tagas til vara vid en gård. HushBibl. 1757, s. 272. Djurklou Unnarsb. 39 (1874).
Avledn. (†): FNUSKEN, adj. murken. PJGothus Savonarola SyndSp. G 4 (”3”) a (1593). Ythan på stockarna war fnusken. Rääf Ydre 3: 189 (i handl. fr. 1650).
FNUSKIG, adj. (-ig 1847. -ug 1798) smutsig, osnygg. Norrl. Saml. 103 (1798). (En ryss i Jerusalem) liknade .. en rolig bokbindargesäll i Helsingfors, lika putslustig och snuskig och fnuskig som han. Wallin Bref 102 (1847).
FNUSKOT, adj. (fnusk- 1739. fnosk- 1695)
1) murken. Förachtelige fnoskotte S(t)ubbar. Fernander Theatr. 117 (1695).
2) smutsig. Schenberg (1739).
Spoiler title
Spoiler content