Etymologi
[sv. dial. fnyk, n.; jfr isl. fnykr, m., stank; till FNYKA; jfr FNÅK]
1) (vard.) (kringflygande) stoft l. damm (partikel); grand; ofta ss. beteckning för ngt mycket litet l. obetydligt, i sht i nekande sats. Allt det där andra angår mig inte ett fnyk, dvs. icke alls. (Säden är) så dammfri att det ej ryker en fnyk då den skoflas. Wetterbergh Selln. 263 (1853). Jorden .. är ett litet mörkt fnyk, som ilar fram tills vidare. Quennerstedt StrSkr. 1: 376 (1909, 1919).
2) (i vissa trakter, vulg.) kvinna som idkar skörlevnad ss. förvärvsmedel, ”fnask”.
SAOB
