FRISKEL fris3kel2 l. 40 (fri`sskl Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -klar32 l. 40.
Ordformer
(frisk- 1788 osv. frislar, pl. Heinrich (1814))
Etymologi
[trol. av ett t. dial. freschel, motsv. t. fröschel, diminutivbildn. till t. frosch, lyftarm, kugg (se FROSCH, sbst.1—2)]
(numera knappast br.) tekn. vid bokvärk: varje särskild av de i hjulstocken sittande lyftarmarna l. kuggarna, vilka vid hjulets omlopp lyfta upp bokstämplarna. Rinman (1788). WoJ (1891). — jfr (†): På det att en stamp skall kunna lyftas af dymlingarne eller kuggarne på en hjulstock, får den ett försprång (dvs. utsprång) i rät vinkel med sin längd. Denna kallas friskel. JernkA 1829, Bih. s. 335.
SAOB
