FROMMA, v. -ade. vbalsbst. -AN (se nedan under avledn.).
Ordformer
(fromma SvForns., 1558—1871. froma 1541—c. 1755)
Etymologi
[fsv. froma, liksom (ä.) d. fromme av mnt. vromen, gagna, hjälpa, till vrome, adj., l. vrome, sbst. (se FROMresp. FROMMA, sbst.); jfr t. frommen, gagna]
(†) gagna, hjälpa, båta, vara till gagn l. hjälp l. nytta. I såfuen tå eij länger, thet kan eder lijtet fromma. SvForns. 2: 214. Hwadh är menniskian? .. Hwadh kan hon froma eller skadha? Syr. 18: 8(Bib. 1541). (Han skulle) fäderneslandet mz sina studerningar .. haffua frommat oc särdeles gagnat. Wallius KPedersson G 4 a(1622). Gud! Du vet hvad bäst mig frommar. Kullberg Dikt. 13(1850). Den svenska skolan synes föga hafva frommat de norske konstnärerne. Estlander KonstH 389(1867). Kindblad(1871; angivet ss. föråldrat).
Avledn.: FROMMAN, f.? (-an 1629—1747. -en 1544) [jfr mnt. vromen, eg. oblik kasus till vrome (se FROMMA, sbst.); jfr äv. t. frommen, sbst.] (†) = FROMMA, sbst. 3. Att thet kon:ge Ma:t och thette rike föge til gangs och frommen komme vill. RA 1: 433(1544). Nehrman Gift. Föret. 10(1747).
