SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRUKTBAR fruk3t~ba2r, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. frugtbar; av mnt. vruchtbar l. t. fruchtbar; avledn. av FRUKT, sbst.1]
1) motsv. FRUKT, sbst.1 1: bördig.
a) om land l. trakt l. jordmån o. d.: som bär rika skördar, bördig; jfr FRUKTSAM 1 a. Landet är mycket fruchtbaart. Kiöping Resa 113 (1667). Fruktbare åkrar. Schultze Ordb. 1348 (c. 1755). jfr (†): Tit Footspor allestädz af fruchtbaar Fetma dryper. Spegel GV 132 (1685). — särsk. (numera föga br.) i uttr. fruktbar på, förr äv. av ngt (jfr 2), som bär rika skördar av ngt; där ngt växer rikligt. (Persien) är ett mächta Fruchtbart Landh, aff Hwete och Korn. Kiöping Resa 49 (1667). Sedan drog flocken upp i dalen, och såg landet der fruktbart på gräs och skog. Lönnberg FnordSag. 1: 45 (1870).
b) om år l. (års)tid: då det är god skörd, bördig; äv. bildl.; jfr FRUKTSAM, adj.1 1 b. Verelius 14 (1681). De första åren .. utgjorde en mycket fruktbar tid för min själsutveckling. Svedelius Lif 43 (1887).
2) (mindre br.) i bildl. anv. av 1, i uttr. fruktbar på ngt (jfr 1 a slutet), rik på ngt, som alstrar mycket av ngt; jfr FRUKTSAM, adj.1 2. Den inhemska Litteraturen, som redan var högst fruktbar på roande och nyttiga skrifter. Broocman TyUnd. 2: 90 (1808). Cavallin (1875). (†) Frucktbar på utvägar. Widegren (1788).
3) i bildl. anv. av 1, om person (i sht författare, konstnär o. d.) l. om snille, fantasi o. d.: produktiv; om fantasi o. d. äv.: frodig. Thorild 3: 263 (1794). En temligen fruktbar författare. Atterbom Minn. 536 (1818). Fruktbar fantasi. WoH (1904).
4) (numera föga br.) i överförd anv. av 1: som gör bördig, som åstadkommer god gröda, gynnsam för växtligheten, befruktande (se BEFRUKTA 2 b); i sht om väderlek l. nederbörd o. d. Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). Fruchtbart wäder. Schwartz Alm. 1648, s. B 1 b. Ett fruktbart regn. (Cavallin o.) Lysander 87 (1859). Nilens fruktbara flöden. Beskow Res. 46 (1861).
5) motsv. FRUKT, sbst.1 2, om träd o. d.
a) (†) fruktbärande (se d. o. 3). Ek och annor fruchtbar trää. GR 27: 264 (1557). Plantera både fruktbar och ofruktbar skog. Rosensten Skog. 7 (1737).
b) som bär riklig frukt. I Egypten gör (man) Sycomor-fikonträden fruktbarare genom inskärningar i barken. Agardh Bot. 2: 155 (1832).
6) bot. motsv. FRUKT, sbst.1 3: som kan utveckla l. utvecklas till frukt. Omogna, och mindre fruktbara frön. Wallerius Åkerbr. 67 (1761). Agardh Bot. 2: 11 (1832). — jfr: En fruktbar ståndare, = En sådan, som har fullständigt utbildade, med frömjöl fylda knoppar. Kindblad (1871).
7) (i fackspr., föga br.) motsv. FRUKT, sbst.1 4, = FRUKTSAM, adj.1 7 b. Palmcron SundhSp. 384 (1642). Man har gjort den iakttagelsen, att ston af Clydesdalesras, förflyttade till andra land, visa sig mindre fruktbara. LAHT 1892, s. 219.
8) (numera br. i högre stil) motsv. FRUKT, sbst.1 5: som bär frukt (se FRUKT, sbst.1 5 c α), som leder till resultat, som gör (åsyftad) värkan; gagnrik, nyttig; jfr FRUKTSAM, adj.1 8. GR 9: 170 (1534). Wår formaningh är ganske litiid achtedt, eller fructbar bliffuin ibland eder. Därs. 13: 298 (1541). Dhå hade thet varidt oss .. myckett nyttigere och fruchtbarere. Därs. 24: 354 (1554). (Svedelius) hade att tacka (Geijer) för .. många fruktbara lärdomar. NFSander i 3SAH 4: 41 (1889).
9) (i sht i fackspr.) om kapital o. d.: som ger avkastning, räntebärande, räntabel; jfr FRUKT, sbst.1 5. Fruchtbare Capitaler. VDAkt. 1700, nr 251. Alle the penningar, som för gäldenärens gods inflyta, skola fruchtbare giöras. HB 16: 8 (Lag 1734). NF 12: 475 (1888).
10) (†) om ämbete, syssla o. d.: inbringande. Et fruktbart Ämbete. Dalin Arg. 1: 230 (1733, 1754). Därs. 2: 243 (1734, 1754).
11) om metod, indelningsgrund o. d.: givande, ändamålsenlig. Biberg 3: 482 (c. 1823). Indelningsgrunden bör vara fruktbar, d. ä. att olikheterna i det ifrågavarande fallet böra väsentligen innebära en olikhet äfven i andra hänseenden. Borelius Log. 67 (1863). Tändernas form är en fruktbar indelningsgrund för däggdjuren, emedan den sammanhänger med andra vigtiga egenskaper hos desamma. Rein Log. 64 (1882).
Ssg: FRUKTBAR-GÖRA, v. (i skriftspr.)
1) till 1: göra (jord o. d.) fruktbar. Frey 1850, s. 229. Bevattning med kloakvatten .. användes för att fruktbargöra såväl trädgårds- som åker- och ängsmark. Juhlin-Dannfelt 35 (1886). Fruktbargörande slam. TT 1898, B. s. 64.
2) till 8: göra gagnrik, låta (ngt) bära frukt. Inom kulturarbetet hafva talangerna .. uppgiften att .. fruktbargöra de stora tankar, som snillena framkasta. NF 15: 1316 (1891). 2NF 33: 841 (1922).
3) (i fackspr.) till 9: göra räntebärande. Nordström i VittAH 19: 371 (1849). Medel, som ej kunna fruktbargöras genom deras utlemnande såsom lån. SFS 1891, Bih. nr 64, s. 6.
Avledn.: FRUKTBARHET, se d. o. —
FRUKTBARLIG, adj.; adv. -en (AAAngermannus VtlDan. 506 (1592), RP 3: 280 (1633)). (frucht- 1547—1660. -lich 1547) (†) till 8: gagnelig, nyttig. (De) haffue nw besöckt thet möte vdij Halmstede, haffue the dog ther inthet fructbarligit beskaffet. GR 11: 364 (1537). Siam 39 (1675).
Spoiler title
Spoiler content