SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRUKTIFICERA fruk1tifise4ra, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr FRUKTIFIKATION.
Ordformer
(förr skrivet fruct-)
Etymologi
[jfr fr. fructifier, av lat. fructificare, av fructus (se FRUKT, sbst.1) o. facere, göra (se FACIT)]
bot. sätta frukt; förr äv.: befrukta. Ingenstädes har jag sett .. (Lycopodium alpinum Lin.) så allmänt fruktificerande som på Heckfjeld. BotN 1843, s. 29. Fructificera .. befrukta, bära frukt. Dalin (1871). Simmons FlKiruna 142 (1910).
Avledn.: FRUKTIFIKATIV, adj. [jfr eng. fructificative] bot. fruktbildande, fruktifikations-; förr äv.: sporbildande. Fries BildVäxtv. 15 (1868). Fruktifikativa organ. Forssell InlBot. 133 (1888).
Spoiler title
Spoiler content