SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRYNT, m.
Ordformer
(frijndt 1528. fryndt 15551557 (: fryndtz, gen.). frynt(t) 15291556)
Etymologi
[fsv. frynt; av mnt. vrunt, vän, motsv. t. freund (se FRÄNDE); jfr BEFRYNDA, BEFRYNDAD, FRYNTLIG, FRYNTSKAP]
(†) vän; motsatt: fiende. GR 5: 174 (1528). Huru han .. sig för frynt eller fienth emott oss bewise wele. Därs. 6: 102 (1529). Därs. 27: 284 (1557).
Spoiler title
Spoiler content