publicerad: 1927
FÖRBORGA förbor4ja l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förbo´rga Weste; förbå`rrja Dalin), v.2 -ade ((†) p. pf. -borgen (UrkFinlÖ II. 1: 83 (c. 1595: -borgne, pl.), OxBr. 8: 168 (1642))). vbalsbst. -an (†, Bullernæsius Lögn. 22 (1619), Stiernman Riksd. 1427 (1664)), -ANDE, -NING (†, Arvidi 9 (1651), Ekblad 248 (1764)).
Etymologi
[liksom d. forborge bildat till mnt. vorborgen, p. pf. till vorbergen, gömma; jfr FÖR II A; jfr FÖR-BÄRGA]
1) (numera bl. i vitter stil) (söka) dölja, gömma; stundom närmande sig l. övergående i bet.: hysa, rymma; numera bl. med direkt obj., förr äv. med indirekt obj.; utom ngn gg i bildl. anv. numera bl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i förb. med vara l. ligga; särsk. i p. pf. ss. adj.: undandragen ngns blickar l. iakttagelse, fördold; förr äv.: dunkel, outrannsaklig, outgrundlig, obegriplig. Vara förborgad för ngn, äv. (ngt arkaiserande) vara ngn förborgad, vara undandragen ngns kännedom. GR 16: 492 (1544). Effter Esaie Book syntes wara honom (dvs. Augustinus) förborgat, at han henne icke så wäl begrijpa kunne (osv.). Schroderus Os. 1: 540 (1635). Finnes i sielfva vahran förborgadt fel (osv.). HB 1: 4 (Lag 1734). Uti vältaligheten .. är det .. ej den minsta konsten at förborga konsten. Celsius PVetA 1768, s. 58. Allt öfrigt har Förordnarn i Sin vishet / Förborgat både menniskor och änglar. JGOxenstierna 4: 265 (1815). Han genomrände sig med en dolk, som han förborgat under kläderna. Kolmodin TacAnn. 1: 383 (1833). Lifvets förborgade källa. Hwasser VSkr. 4: 307 (1857). Min mask tycks röja en förborgad mening. Rydberg Faust 99 (1876). (Oden) visste hvar alla skatter i jorden voro förborgade. Rydberg Myt. 1: 27 (1886). (Att) snoka litet i matsäcksskrinet, som kanske .. förborgat någon flaska med godt innehåll. Quennerstedt IndSold. 54 (1887). Hur många upphöjda och stora känslor — tänkte hon — ligga ej förborgade i en arab! Heidenstam End. 201 (1889). Kan en värklig kärlek / Förborjas här på jorden? Wulff Leopardi 245 (1913). — särsk.
a) refl.: dölja sig; numera bl. ngn gg bildl. RP 8: 11 (1640). Ett watn, dervthi en holma sig förborgar. Hiärne 2Anl. 115 (1702). Missionärerna (i Kina) måste förborga sig i de eländigaste kojor. SvLittFT 1836, s. 31 (i eg. bem.). Kan dygden förborga sig? Hagberg Shaksp. 2: 26 (1847).
2) (†) förhemliga, hemlighålla, förtiga, fördölja; ofta i p. pf. ss. adj.: hemlig, lönnlig; förtegen, hemlighetsfull. GR 9: 306 (1537). Uttolckningenn aff thänn förborgede schrefft (i breven). Därs. 28: 416 (1558). En frimodig man .. vil intet gierna uppenbara sin sorg, utan beflitar sig om, at förborga then samma. Spegel Pass. 130 (c. 1680); jfr 1. Gustafs förborgade vänner. Celsius G1 1: 333 (1746). Jag kan ju aldrig förborga en hemlighet. Gustaf III 2: 188 (1788). Förborgad, / Ingens namn .. (Kalkas) kunde förmås, att egna åt döden. Adlerbeth Æn. 31 (1804). En förborgad dörr. SvFolks. 71 (1844). Förborgade vetenskaper. WoH (1904).
Spoiler title
Spoiler content