publicerad: 1927
FÖRDÖLJA fördöl4ja l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (fördö´lja Weste), v. -er, -dolde, -dolt, -dold; stundom vard. -döljde, -döljt, -döljd; se för övr. DÖLJA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Bullernæsius Lögn. 35 (1619), Lind (1749)), -(J)NING (†, Linc. (1640; under occultatio), Möller (1745, 1755)); -ARE (tillf., Linc. (1640; under absconsor), Dähnert (1784)).
Etymologi
[jfr d. fordølge; till FÖR- II B]
1) hålla l. låta förbliva hemlig l. obekant, hemlighålla, förtiga; ofta i uttr. fördölja ngt för ngn, äv. (numera bl. ngn gg i högre stil i p. pf. i förb. med vara) fördölja ngn ngt, undandraga l. undanhålla ngt ngns kännedom; särsk. (numera bl. ngn gg i högre stil) i p. pf. med adjektivisk bet.: hemlig; obekant. GR 1: 25 (1521). Intit ther aff är honom fördöldt. Apg. 26: 26 (NT 1526; Bib. 1917: obekant). Iagh haffuer .. lätit säya tigh nyy och fördold ting. Jes. 48: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: fördolda ting). Kejsaren (var) en fördold eller uppenbar, alltid oförsonlig motståndare. Carlson Hist. 1: 129 (1855). Hvad drar då magnetnålens spets emot norr? Det gör en fördold kraft uti jorden. Topelius Lb. 1: 168 (1860). Berätta allt hvad du vet .., och fördölj intet. Rydberg Ath. 300 (1859). (Hon) fördolde .. likväl tills vidare sina onda avsikter. Lagerlöf Troll 2: 91 (1921). — särsk.
a) i p. pf. ss. adj. i åtskilliga numera obrukliga uttr., t. ex.: fördolda vetenskaper, hemliga l. ockulta vetenskaper. Voigt Alm. 1690, s. 4. — fördold skrift l. skrivart l. fördolda bokstäver, hemlig skrift osv. JBureus (c. 1645) i 3SAH 23: 257. Fördold skrif-art. Serenius G 2 b (1734).
b) (†) i p. pf. ss. adv.: hemligt, i hemlighet. En fogas ihop af falske cupido / .. fördålt, föräldrarne owist. BrölBesv. 414 (c. 1670). Phosph. 1810, s. 31.
c) (†) i p. pf. ss. adj., i fråga om fördöljande av namn o. d.: okänd, ”inkognito”. Vppå Skippet hölt han sigh så fördoldh, att ingen kunde förstå, thet han skulle wara (en furste o. hög person). Tegel G1 2: 196 (1622). Få dagar förbigingo, då han icke räckte de fattiga en fördold hand. Adlerbeth ÅmVetA 1800, s. 23.
2) gömma, dölja, (över)skyla, hölja; äv. refl.; utom i p. pf. (se a α, γ o. c) numera bl. ngn gg i vitter stil i mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. i pass. med intr. bet.: dölja sig. Luk. 1: 24 (NT 1526). Thet sölffwer som mwnkana haffde fordylth. GR 4: 91 (1527). Brodher Swercker .. kom til Skara och fordoldis ther j clostrit. Därs. 7: 211 (1530). Den mark, som .. / Snön fördölgde. Nordenflycht QT 1744, s. 33. Säg, hvar du henne .. fördöljt. Fahlcrantz 3: 207 (1864). Ej få af det gamla Valhals gudar .. fördölja sig i obemärkta vrår af vårt språkförråd. EHTegnér i Ydun 1870, s. 67. Plutarkus .. (har) fördolt de svåraste fläckarna på .. (Kleopatras) karakter. Cavallin (o. Lysander) 74 (1885); jfr 1. — särsk.
a) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.
α) (numera bl. i högre stil, fullt br.) dold, gömd, obemärkt; förr äv. (stundom i superl.) om ort o. d.: undangömd; numera företrädesvis om sak. (Han) kunde .. icke fördoldt bliffua. Mark. 7: 24 (NT 1526; Bib. 1917: obemärkt). Vthi then aldra fördoldesta öknen. Schroderus Comenius 191 (1639). Jordens fördoldaste gömmor. Johansson HomOd. 24: 204 (1845). Snart glimmade öfverallt en fördold eld under askan. Carlson Hist. 1: 142 (1855). De vigtigaste .. delarne af maskinen .. äro .. fördolda och inneslutna. Wolter Symask. 28 (1866). Emot ett mål, fördoldt för dig, / o mensklighet, du skrider. Rydberg Dikt. 1: 5 (1877, 1882); jfr 1. — särsk. (†) i förb. med undan. Nw är thet (dvs. vad din frid tillhörer) fördölt vndan thin öghon. Luk. 19: 42 (NT 1526; Bib. 1917: fördolt för dina ögon).
β) (†) som ger sig ut för ngt annat än det värkligen är; maskerad; fingerad. Att dessa fördolda sagor äro idel lögn. Rudbeck Atl. 1: 3 (1679). Vnder fördålda namn beskrifwer (Eddan) the äldsta tiders tilstånd, så wäl i Babel och Troja, som i Upsala. Peringskiöld MonUpl. 135 (1710).
γ) (numera bl. i religiöst spr., fullt br.) höljd i dunkel, svårbegriplig, outrannsaklig, outgrundlig. Oordhen woro them så fördöldt ath the icke förstodho huad som sadhes. Luk. 18: 34 (NT 1526; Bib. 1917: detta som han talade var dem så fördolt). Sannerligha ästu en fördold Gudh. Jes. 45: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: outgrundlig). Verkan är uppenbar, orsaken fördold. Höpken ÅmVetA 1771, s. 45. Den fördolde Guden. SvTeolKvSkr. 1925 s. 130.
b) (†) i p. pf. i adverbiell anv.: på ett sätt som förebygger upptäckt, på sådant sätt att ngt icke synes l. märkes, omärkligt, dolt. De .. Lade sig fördolt vid Linde-sunds qvarnar, dem fienden nödvändigt skulle förbi. Celsius G1 1: 111 (1746). Ljunggren Est. 2: 98 (1860).
c) (i sht i vitter stil, fullt br.) i uttr. det fördolda, särsk. om värklighet som är undandragen iakttagelsen l. uppfattningen; i sht om den övernaturliga världen. Krafter som värka i det fördolda. Det fördoldas värld, den övernaturliga världen. Hoo haffuer satt wijsdomen vthi thet fördolda? Job 38: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: de mörka molnen). Syner och Röster ur Det Fördolda. Nicander o. Norling (1838; boktitel). Hans gåfvor att se in i det fördolda. Wetterbergh Altart. 160 (1848). Fadren i det fördolda. SvTeolKvSkr. 1925, s. 8.
Avledn. FÖRDOLDHET, r. l. f. (i högre stil, tillf.) till 2 a: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fördold. Wikforss 2: 859 (1804). Beskow Pred. 119 (1901). —
Spoiler title
Spoiler content