FÖRFATTERI förfat1eri4 l. fœr-, n.; best. -et, äv. -t.
Etymologi
[jfr d. forfatteri]
(i sht vard., mindre br.) författarvärksamhet, författarskap (se d. o. 2). Fahlcrantz 2: 106(1826, 1864). Kanske försöker jag mig med något annat sorts författeri. Fröding Brev 124(1891). (Strindberg) var nu trött vid dramatiskt författeri. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 473(1916).
