publicerad: 1927
FÖRKÖP fö3r~ɟø2p l. fœ3r~, n.; best. -et; pl. =.
I. [till FÖR- I 2 (f)]
1) jur. köp grundat på företrädesrätt för den köpande; ofta övergående i bet.: förköpsrätt. Skomakerne skulle hafve förköpet för alle andre, um the vele gifve så mycket (för hudarna) som andre tilbiude. HT 1910, s. 277 (1592). Rätt till förköp kan naturligtvis göras gällande .. jämväl då mindre områden (av en fastighet) frånstyckas. LagberednFörslJB 3: 201 (1909).
2) köp av biljetter till teaterföreställning (konsert, biografföreställning o. d.) som (ofta mot en viss förhöjning) får göras tidigare än å den i vanliga fall för biljettköp utsatta tiden; äv. oeg.: förhöjt biljettpris, förköpspris, ofta i förb. enkelt, dubbelt förköp, biljettpris förhöjt med en prisförhöjningsenhet resp. (eg. vid ännu tidigare köp) två enheter. Jag låg i Köpenhamn ... Hade köpt biljett i förköp till Kristina Nilssons uppträdande. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 307. Biljettpriset blir enkelt förköp. VL 1908, nr 40, s. 2.
II. [fsv. forköp; till FÖR- I 2 g. — Jfr FÖRE-KÖP] (i fråga om ä. förh.; jfr dock a α) köp till förfång för ngn annan; vanl. så att ngn köper det som ngn annan redan köpt, l. bjuder på (o. köper) det som ngn annan redan underhandlar om (o. så skruvar upp priset), l. så att ngn köper, innan andra likaledes köpberättigade kommit åt att se varan, l. så att handel bedrives på otillåten plats l. tid (särsk. i fråga om landtmäns handel i stad: innan man kommit till torget resp. före den för torghandeln i staden bestämda tiden); särsk. i förb. göra förköp för ngn, senare äv. göra ngn förköp; äv. gå i förköp för ngn, ngn gg komma ngn i förköp. GR 12: 144 (1539). Tw gikt i forkiöp for mig och kiöpte te ox:r som iag tingat hade. VRP 1616, s. 336. EkenäsDomb. 1: 121 (1648). I anseende till den stora mängd Judar, som .. (under påsken) funnos i Jerusalem, voro förköp at förmoda. Ödmann StrFörs. II. 2: 62 (1803). SvLitTidn. 1817, sp. 229. — särsk.
a) i vissa bildl. anv. uttr.
α) [jfr d. komme, gaa en i forkøb(et)] (numera knappast br.) komma ngn i förköp o. d., förr äv. göra ngn förköp, förekomma ngn; hinna före ngn. Fahlcrantz 2: 50 (1825, 1864). Första numret (av Fäderneslandet) utkom den 1 december 1830 — han (dvs. Crusenstolpe) var angelägen att komma Hierta i förköpet. Mortensen Aftonbl. 58 (1905; uppl. 1913: i förväg). Auerbach (1908).
β) (†) i uttr. göra ngn förköp, överträffa ngn. Brasck FörlSon. D 2 a (1645); möjl. till b. I thenna kånst (att förse sig med proviant) haar nappast någon giordt Julio Cæsari förkiöp: som först, och för alt, försåg sigh medh spannemåhl, och annan nödtorft. Isogæus Segersk. 388 (c. 1700).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) övergående i bet.: förfång. Stocholms borgere haffwe .. (bärgsmännen) .. stort förfong och förköp giortt. GR 16: 550 (1544). Därs. 24: 83 (1553). CPolhem PVetA 1745, s. 15. Envallsson Procent. 118 (1786).
(I 2) -PRIS. —
(I 1) -RÄTT, r. l. m. jur. rätt att framför ngn annan få köpa ngt; numera särsk.: rätt för säljare att återköpa vad han sålt, om köparen framdeles vill avyttra det. Geijer II. 4: 60 (1836). Schrevelius CivR 2: 688 (1847). Om förköpsrätt och annan lösningsrätt. LagberednFörslJB 3: 193 (1909).
Avledn.: FÖR-KÖPARE3~200, m.||ig. [fsv. forköpare] (i fråga om ä. förh.) person som bedriver förköp (se d. o. II); särsk.: person som (i avsikt att skruva upp priset) uppköper varor, innan de kommit till det ställe där de böra offentligt hållas till salu. GR 18: 47 (1546). LBÄ 27—28: 120 (1799). Lidforss DQ 2: 588 (1892).
Spoiler title
Spoiler content