FÖRMÖDA, v., anträffat bl. i inf. o. i p. pf. formöddher.
Etymologi
[fsv. formödder, p. pf.; efter mnt. vormoden; jfr FÖR- II B]
(†)
1) i p. pf. ss. adj.: uttröttad, utmattad. Fortröter wnder korsith ok formöddher. Tideb. 101(c. 1525).
2) refl.: tröttna, ledsna. Såsom ächta Folck pläga vthi the första Åhren sigh meer och meer förlusta, altså pläga the sigh vthi the effterföljande Åhren meer och meer .. förmödha. Schroderus Albert. 2: 186(1638).
