SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRRINGA föriŋ4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förri´nga Weste; förri`nnga Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera knappast br., PJGothus Tål. G 3 a (1601), Tiden 1848, nr 234, s. 1), -NING (†, HFinlH 2: 287 (1550), Ekblad 399 (1764)).
Ordformer
(-ringa 1531 osv. -ringia 1642 (: förringias))
Etymologi
[liksom d. forringe efter mnt. vorringen; jfr FÖR- II 3 o. RINGA, adj. o. adv. — Jfr FÖR-RINGRA]
1) göra mindre l. ringare; minska, förminska; numera bl. ngn gg med abstr. obj.; ofta med sakligt subj.; i pass. med intr. bet., förr äv. refl.: minskas, förminskas. GR 7: 386 (1531). Hvar så hende, att vår käre sonn her Johans .. och hans mandzerffvingers löszörer aff krijgh eller någen annen olycke hende bliffve förringett. Därs. 27: 148 (1557). (Petrus Caroli) klagade i konsist., att ”D:nus Pastor förringat hans löön”. Hagström Herdam. 2: 204 (cit. fr. c. 1630). (Att) hennes kärleek måtte haffva förringat sig. UHiärne Vitt. 36 (1668). Intet i Naturen förringar så det lilla, som jemförelsen med det stora. Thorild 3: 447 (1792). Adelskapets värde förringades genom den stora mängd af uppkomlingar, som dermed hugnades. Malmström Hist. 1: 185 (1855). Svaga eller obegripliga analogier förstärka icke intrycket, utan förringa det. Wrangel Dikten 127 (1912). — särsk.
a) (†) med avs. på pris, avgift o. d.: sänka; med avs. på varor, mynt o. d.: nedsätta priset på l. värdet av, depreciera, devalvera. Så äre the fremmende varur .. fast upstigne och våre varur myckit förringede. GR 21: 224 (1550). Det vore rådeligare förhöja tullen på oberedde skijn och förringa honom på the beredde. RP 8: 101 (1640). (Att) .. de .. undfångne myntetecken .. till en öre k. m. förringade blifvit. Rääf Ydre 3: 301 (i handl. fr. 1723). Hallenberg Hist. 4: 878 (1794).
b) (†) tillbakasätta, förnedra, förödmjuka (ngn); refl.: förnedra sig; ödmjuka sig. (När någon av ringa stånd kommer till ära och makt) så äre månge som förtryta det, .. hälst de som synas der igenom wara något förringade. Rudbeckius KonReg. 358 (1618). (Kristus) förringade sig för wår skul. Spegel Pass. 236 (c. 1680). Henric VII. .. förökte Underhusets välde til at förringa de Store. Dalin Montesquieu 4 (1755). Hellre förtråna och aldrig få man, / Än nedom sin börd sig förringa. Lenngren (SVS) 2: 224 (1798). Kindblad (1871).
c) (†) övergående i bet.: göra (ngt) sämre, giva en sämre ställning åt (ngn l. ngt), försämra; försvaga; fördärva; ofta i fråga om ekonomiska förhållanden; refl. o. i pass. med intr. bet.: bliva sämre, få en sämre ställning, gå tillbaka. För thet theres höge Andelige Stånd någet förringet bleff. GR 18: 288 (1547). Hvar och een retschaffens karll tienar altijdh deropå, att hann må sigh förbättre och icke förringhe. OxBr. 5: 40 (1613). För hwad andra Orsaker Städerne äre förringade och icke igenom Krijgenn. RARP 2: 208 (1636). (Satan) söker på allahanda wäg, huru han må förringa eller förstöra Gudz Rijke. Ekman Siönödzl. 326 (1680). Juslenius 115 (1745).
2) hysa l. uttala en ringare tanke om (ngt l. ngts värde l. betydelse o. d.) än den som hyses av en annan l. som rättvisan fordrar osv., nedsätta (värdet l. betydelsen av ngt), reducera (till mindre proportioner o. d.); stundom: bagatellisera l. underskatta; förr äv. med indir. personobj. Förringa ngns fel, andras förtjänster. Wille .. Sathan så förringha tigh Christi pino, At (osv.). Balck Ridd. K 6 a (1599). (Där avunden finnes) gifvas många tilfällen at förringa en dyrt förvärfvad ära. Loenbom Stenbock 3: 1 (1760). Min mening med det nu anförda är ingalunda att förringa värdet af Luthers stora företag. Tegnér (WB) 3: 144 (1817). Järta söker .. förringa trovärdigheten af Carterets uppgifter. Malmström Hist. 1: 94 (1855). (Harpolekaren) sökte icke förringa hvad som skett. Rydberg Vap. 169 (1891). — särsk. (numera föga br.) mera utpräglat övergående i bet.: tala nedsättande om (ngn l. ngt), förklena (ngn l. ngns rykte o. d.). När en längtar och tränchtar eens annors ostraffeliga leffwerne .. at beskemma, förringha, och förkränkia. Bullernæsius Lögn. 163 (1619). På skölden strålade i evig glans / de stora namn, en narrhop nu förringar. Tegnér (WB) 2: 187 (1815). Förringande yttranden, riktade mot hr H. GHT 1896, nr 211, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content