publicerad: 1927
FÖRSKÄRA fö3r~ʃä2ra l. fœ3r~, l. ~ʃæ2r-, v.2 -skär, -skar, -skuro, -skurit, -skuren. vbalsbst. -ANDE, -NING (Dalin (1852), Östergren (1923)); -ARE, o. -ERSKA, se avledn.
Etymologi
[jfr d. forskære; till FÖR- I 3]
skära sönder (stek o. d. för att serveras); skära för; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. Några nu kött förskuro och vin i bålarna mängde. Johansson HomOd. 8: 470 (1844). De bästa bitarna blefvo förskurna på hans tallrik. Heidenstam Karol. 2: 331 (1898).
Ssgr: A (föga br.): FÖRSKÄR-KNIV, se B.
B: FÖRSKÄRE-KNIV. (-skär- 1805—1887. -skäre- 1817—1908. -skärs- 1754—1893) (föga br.) förskärarkniv. BoupptVäxiö 1754. 4 st. förskäreknifvar. TLev. 1908, nr 4, s. 1.
C (föga br.): FÖRSKÄRS-KNIV, se B.
1) (i sht i fråga om ä. förh.) person som har till uppgift (l. sysselsättning) att skära för. Ekblad 337 (1764). Konungen i England (har) .. ibland sin Hofstat: .. fyra Förskärare. SP 1780, s. 957. VLitt. 1: 508 (1902).
Ssgr (till FÖRSKÄRARE, sbst.1 1): förskärar-gaffel. större gaffel som användes att hålla steken (osv.) med vid förskärning; tranchergaffel. Dalin (1852). KatalNK 1903—04, s. 76.
-kniv. större kniv som användes vid förskärning; trancherkniv. Lind (1749; under trenschirmesser). Heidenstam Svensk. 1: 294 (1908).
Spoiler title
Spoiler content