FÖRÄLSKA föräl4ska l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förä´lska Weste; förä`llska Dalin), v. -ade; förr äv. FÖRÄLSKAS, v. dep., anträffat bl. i inf. (Elgström Frunt. 73(1809), Rydberg Faust 49(1876)). vbalsbst. -ELSE, -NING (†, Thorild 4: 118, 123, 126(1794)).
Etymologi
[jfr d. forelske sig, forelskes, ävensom t. sich verlieben; till FÖR- II (ss. refl. till 1 c α, ss. dep. till 1 b α)]
refl., förr äv. dep., i fråga om förhållandet mellan man o. kvinna: fatta l. gripas av (urspr.: häftig l. oemotståndlig) kärlek (till ngn), bliva förtjust l. betagen (i ngn), bli kär; ofta med bestämning inledd av prep. i (förr äv. till l. med), angivande den som ngn fattat kärlek till; i förb. med bestämning inledd av prep. i äv. i överförd anv.: bli förtjust i ngt, intagas l. hänföras av ngt. Serenius Ii 4 b(1734). Thorild Gransk. 1784, 1: 69. Vill man förälskas i guldlockig mö, / Man spänner sitt segel, på brusande sjö, / Till närmaste ö. CFDahlgren 1: 57(1826). Min far fick .. se henne och förälskade sig vid första ögonkastet. De Geer Minn. 1: 3(1892). Alla dessa mer eller mindre tvifvelaktiga mynt, i hvilka den tidens samlare tydligen förälskat sig. Schück i 3SAH 28: 339(1916). — särsk.
a) i p. pf. ss. adj.: betagen l. kär (i ngn); förtjust (i ngt), intagen l. hänförd (av ngt). Vara förälskad i (förr äv. till) ngn. Han var över öronen förälskad, blindt förälskad, allvarligt förälskad (i henne). Förälskad i sitt eget jag. Han är förälskad til denne Flickan. Österling Ter. 1: 235(1699). Hon är en vild, förälskad toka. Hagberg Shaksp. 10: 124(1850). Lysander Äfv. 86(1872).
b) ss. vbalsbst. -else, förhållande(t) l. tillstånd(et) att vara förälskad; äv. konkret, om föremålet för ngns kärlek. Sturzen-Becker 3: 184(1861). Det var .. blind förälskelse å hans (sida). Kruse Funke 140(1885). Hon var en diktarkärlek mera än en reell förälskelse. Söderhjelm ItRenäss. 157(1907). Lagerlöf Top. 88(1920).
