[av FÖR- II B o. fsv. yfra, övra, förkovra, yfra (öfra) sik, ökas, tillväxa, förkovra sig]
(†) refl. o. i pass. med intr. bet.: ökas, tillväxa, tilltaga. Emädan dheras hiertans hårdheet åhrligen och dageligen föröfras. VDAkt. 1669, nr 160. Iag märcker at denne passion .. dageligen sig föröfrar. Därs. 1711, nr 168.
