GALLE gal3e2, sbst.3, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Bohuslän) (hav)gall, ha(v)galle; jfr GALL, sbst.1, o. GALLA, v.]
(föga br.) måsfågeln Larus marinus Lin., havstrut. Gallarna likt vredgade keruber / slå ned på koboltsvarta sjöars ragg. Österling Idyll. 92 (1917). — jfr HAV-GALLE.
SAOB
