SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GENITAL jen1ita4l l. je1n-, adj.
Etymologi
[jfr eng. genital, fr. génital; av lat. genitalis; bildat till roten i gignere (perf. genui, p. pf. genitum), alstra, frambringa (se GENUS). — Jfr GENITALIER]
anat. o. med. som tillhör l. har samband med (organen för) fortplantningen; numera företrädesvis i ssgr. Fall der suppression af någon genital afsöndring föregått sjukdomens utbrott. TLäk. 1833, s. 299.
Ssgr: GENITAL-KANAL. anat. kanal i könsorganen. NF 2: 1441 (1878).
-ORGAN. anat. könsorgan. Tholander Ordl. (c. 1870).
-SKIDA, r. l. f. (†) zool. om äggläggningsrör hos vissa insekter. VetAH 1812, s. 118.
-SÅR. med. sår på (de yttre) könsdelarna. Hygiea 1904, s. 1182.
Spoiler title
Spoiler content